Site specific sculpture made of striped twigs. Collaboration with Ulrika Orvedal.
Kjerringøy Land Art Biennale 2007.
Kunst mellom fjord og fjell
Denne augustdagen henger tåka mellom bratte fjell, og temperaturen kan i beste fall karakteriseres som ”godt arbeidsvær.” Ane er guide mellom de ulike stasjonene, og vi beveger oss langs vannet der Anna Widén, bosatt på Gran i Hadeland, har funnet sitt utendørs atelier. Nøye oppmålte seljepinner blir sirlig avbarket, og når makker Ulrika Orvedal, til daglig stasjonert i Stockholm, dukker opp, er det med stor nøyaktighet de måler og plasserer og diskuterer ulike løsninger.
− Vi har jobbet så mye sammen at vi vet at vi kan ta natten til hjelp om det trengs.
Uka har bestått av prøving og feiling. Plassering på vannet er forkastet til fordel for en bekk som Anna mener gir en følelse av japansk hage. Der, 15-20 meter fra broen, skal skulpturen plasseres.
− Dette er stedsspesifikk kunst, forklarer hun. Anna jobber til daglig med stedsrelaterte kunstprosjekter, og lar seg fascinere av naturens måte å endre omgivelsene på. Dette dokumenterer hun gjerne over tid, derfor er foto en viktig del av prosessen.
− Du får mye gratis av naturen selv, sier hun.
Her på Kjerringøy er utgangspunktet at det hvite skal skape kontrast. Derfor må barken av. En kroppaktig form, som hun uttrykker det, formes nitidig. Den skal balansere, og den skal flyte. Og den skal synes.
Inger Ellen Eftevand Orvin / Kunst for alle (utdrag ur artikeln “Kunst mellom fjord og fjell”)
Berättelse om en skulpturs tillblivelse
När vi abetar med konst i naturen har vi ett slags manifest i ryggen som går ut på att det är platsen vi kommer till som ska inspirera och ge oss förutsättningarna för hur vårt verk kommer att se ut. Vi försöker ankomma platsen i princip utan idéer eller önskningar.
Det vi slogs av när vi kom till Kjerringøy var förstås det dramatiska landskapet. Den första kvällen stod vi och tittade ut över Ryavatnet,
och de imponerande bergen runtomkring oss. Instinktivt och direkt bestämde vi oss för att vi ville skapa en
skulptur som låg i sjön inramat av det fantastiska fjällmassivet.
Dagen därpå började vi bygga en flotte som skulle utgöra det flytande fundamentet för
vår skulptur. Under arbetet med flotten hade vi en intensiv
diskussion om vilken form skulpturen skulle ha. Tredje dagen var
flotten klar men vi hade ännu inte bestämt oss för hur skulpturen
skulle se ut. Tiden började rinna ifrån oss och det var verkligen dags att vi löste formproblematiken.
Efter ännu mer tänkande och diskuterande bestämde vi oss för att producera kvadratiska moduler av barkade asp och säljkvistar och sedan bygga ihop dem till en form. Beslutet var befriande eftersom vi
förstod att det var en flexibel lösning. Modulerna skulle kunna kombineras på olika sätt, med den fördelen att vi stod fria att ändra formen på skulpturen allteftersom vi blev bekanta med den.
Under dagen kom vi längre och längre ifrån flotten som fundament och samma kväll hade vi övergett den bakom en sten.
Flotten var en omväg som vi var tvungna att gå för att komma fram
till vad vi ville göra. Det är ofta så i en kreativ process. Känslan för
materialet och platsen måste få mogna och misstag måste göras för att
det ska vara möjligt att ta de rätta besluten.
Nu när vi äntligen hade bestämt oss startade vi det som vi skämtsamt kallar
”Fabriken”. Material måste produceras och bearbetas. I det här fallet innebar det att hämta pinnar i buskarna,
såga och mäta, skala och sätta ihop. Det tog två långa dagar att få
alla delar klara. På eftermiddagen före vernissaget tog vi alla modulerna
ner till stranden för att pröva hur vi skulle sätta ihop dem. Vi kom relativt snabbt fram till den form som skulpturen
tillslut fick. Men vad vi även upptäckte var att verket försvann i
landskapet, som en flugskit på en karta.
Detta kunde varit ett bakslag. Men vi hade den första kvällen även vänt ryggen mot Ryvatnet och
tittat på älven som försvann in i en grönskande tunnel. Det var så
skulpturen fick sin plats och blev en del av landskapet, som vi
önskat.
Ulrika Orvedal och Anna Widén, september 2007.
